After some six or seven years, Björns vänner are finally hitting their stride again — thanks in large part to the fact that, for the first time in ages, all members are living in the same country. The tones and rhythms intertwine organically, revealing music born in the moment. Every note feels guided to shore by the steady yet gentle hand of producer Jocke Lindberg.
Om jag ska ner dit
måste himlen följa med
med fåglar och allt
Björns vänner bildades någon gång i slutet av förra seklet och har sedan dess med långa mellanrum gett ut tre-fyra skivor, beroende på hur man räknar. Med sin melodiösa, icke maximerade, indieanstrukna poprock – med Richard Schickes raka men poetiska, humoristiska men drabbande texter i centrum – har de skaffat sig en entusiastisk följarskara och anser sig ha en rätt så bra ratio mellan “har hört” och “gillar”.
Nu är det dags för deras fjärde eller femte skiva, beroende på hur man räknar. Idag 7 november släpps ”All tid i världen”.
Artist: Björns vänner
Titel: All tid i världen
Släppdag: 7 nov
Bolag: Adrian Recordings
Vinyl: https://adrian-recordings.myshopify.com/collections/bjorns-vanner
Lyssna: https://found.ee/bjorns-vanner-all-tid-i-varlden
Bandcamp: https://bjornsvanner.bandcamp.com/album/all-tid-i-v-rlden
Live:
7 nov: Grand – Malmö
29 nov: Viva Sounds – Göteborg
6 feb – Kafé de luxe – Växjö
7 feb: Debaser – Stockholm
28 mars: The Hush Hush Club – Jönköping
fler spelningar TBA
All tid i världen är ljudet av en sättning av Björns vänner som efter en sisådär sex-sju år börjar bli varma i kläderna. Mycket beror det på att samtliga medlemmar för första gången på mycket länge bor i samma land. Klanger och rytmer väver in i varandra på ett organiskt sätt, man hör att det är spelat i stunden och hur alltihop har lotsats i hamn med fast och varsam hand av Jocke Lindberg.
“Titeln är ironisk, för insikten är att man förstår att tiden är begränsad, att man varit lite dum som känt att den inte var det men samtidigt att det är väldigt härligt att känna så.”
– Richard Schicke
Det har förvisso gått sju år sedan förra skivan spelades in, men i Björns vänner-universat har det kanske gått ett och ett halvt. Det är med andra ord en naturlig utveckling, eventuellt med en gnutta mognad.
Av någon anledning var det musikaliska ledordet när de började repa “spökprogg”. De ville göra en samling låtar med ett mer återhållet anslag, lite mer moll och mystik. Och skivan drar också mer åt det hållet än tidigare, men de är också ett band där alla är ivriga att spela – men där samtidigt ingen kanske vill stå bredbent längst fram – och i textförfattandet är den prosaiska, raka aspekten alltid närvarande, så det är oundvikligt att resultat ändå blir tämligen framåtlutat.
Många av låtarna är skrivna kring en tid av påtvingat uppbrott, och oförmågan att till fullo möta livets utmaningar löper som en röd tråd genom skivan. Det är inte ett helt nytt tema för Björns vänner, men i de här beskrivningarna av självupplevda och självförvållade livskriser finns det utöver frustrationen nu också mer hopp och framåtrörelse.
“Många, nästan alla låtar utspelar sig i sluttampen av något, och det är kanske inte alltid helt muntra bokslut. Låtarna får vila i de tankarna. Det är väl rätt jävla mycket en ålderskris, fast man orkar inte byta frisyr för det.”
– Richard Schicke
Björns vänner bildades någon gång i slutet av förra seklet kring låtskrivarna Richard Schicke och Pelle Holmgren. För Conny Fridh (bas) och David Fridlund (trummor) var det ett sidoprojekt till David & The Citizens, och för Markus Slivka, som till vardags var gitarrist i Thirdimension, var det tillfälle att utveckla sitt klaviaturspel.
Namnet fick de när Pelles och Richards vän och slags manager Björn ordnade en endagsfestival i Malmös Folkets park (“Björns dag”), mer eller mindre för att de skulle ha någonstans att göra en debutspelning. Inför spelningen hade han – inte utan visst självförtroende – tryckt upp linnen med bandnamnet i fråga, och då fanns det ju inget att göra åt saken.
Under några år i början av det nya seklet gjorde bandet liveframträdanden och spelade in skivor. Bland låtar från den här tiden utmärker sig den episka livsskildringen Åkrar och himmel och den humoristiskt självutlämnande inceldängan Vad ska jag med ett foto på dig? – båda fortfarande favoriter i bandets liverepertoar – den gladproggiga Stoppa porren, som mer sällan dammas av i dagsläget, samt den glada och mystiska Lätt och ledig. Det hann bli en EP, Kvar på film, fullängdaren Tappat halva hjärnan och “uppsamlingsskivan” Får ett eget liv innan Richard meddelade att han av goda skäl skulle lämna landet under överskådlig tid, varpå bandet gjorde de “Sista fukin spelningarna forever & ever” och därefter lade ner. Det var väl 2005.
2013 började Richard pendla mellan London och Malmö, och bandet återuppstod, nu som en fyrmannaorkester, då Pelle Holmgren hade sadlat om från popsnickrare och distgitarrist till outtröttlig konnässör och samlare av tidig calypso och John Bjerkert, sedermera låtskrivare i popjazz-utan-solo-orkestern Det enda bl.a. ersatte David Fridlund på trummor. De fyra spelade in och släppte 2014 Stulit våra drömmar, med publikfavoriter som tonårshymnen Svart på vitt, ytterligare självutlämnande men nu digitalt incelshit i Print Screen och gråtdanspoppiga Du vill inte nå fram till ditt mål.
Till bandets stora glädje fanns det en entusiastisk skara lyssnare kvar, och den nya musiken tycktes blanda sig tämligen sömlöst med den nya. Det var ungefär som att ta vid där de slutade. Fyllda av tacksamhet anordnade de en omröstning där folk fick rösta fram låtar till en samlingsskiva samt motivera sina val genom att förklara varför de älskade just den eller den låten. Beklagligt nog missade bandet chansen att döpa skivan till Går med håven, men den släpptes i alla fall 2017 som Lyssnar på en inre röst.
En kort tid innan detta hade Björns vänner fått ett välbehövligt tillskott i form av den luttrade gitarristen Tias Carlson, som satte 2018 satte sin prägel på nästa fullängdare, Smyger i skuggorna. Låtarna var ganska jämnt fördelade mellan bittra, ljuva eller bitterljuva kärlekslåtar som NYC Man, Ut, upp, förbi, bort samt KBH Singel och småironiska personporträtt som Vad är världen utan hjältar? Babyn och badvattnet och Hon drack i hela livet.
Pressbilder: https://www.dropbox.com/scl/fo/8r3nl9ccg35kpqg4429h9/AChqVUcBSKqcXECx-xy8a4E?rlkey=ex4w414cz1p1t1y1lpcjavi67&dl=0
Foto: Peter Westrup
