“Låt det få va så här” can be found on their third album “Tills ingen länger minns” (released August 22nd) where the band sounds better than ever when, together with producer Konie (Viagra Boys, Les Big Byrd), they let the characteristically melancholy punk songs control their own sound. “- It’s not what you do, it’s who you do it with. It’s nice to just let the day go by, not do anything in particular, together.”
Spotify: https://open.spotify.com/album/0Bb7W1mwSK5V6byJkxNhji?si=uN2tAs0YTduAyLvDl_qOUA
Bandcamp: https://svartkatt.bandcamp.com/track/l-t-det-f-va-s-h-r
PRE-ORDER the new album: https://adrian-recordings.myshopify.com/products/svart-katt-tills-ingen-langre-minns
Svart katt om låten:
“Det är inte vad man gör, det är vem man gör det med. Det är fint att bara låta dagen gå, inte göra något särskilt, tillsammans.”
Fan, det kanske är värt att hålla liv i punken ett litet tag till?
I alla fall så länge Svart katt spottar ur sig låtar med Jay Reatard-downstrokes och texter om att hänga runt, skejta, lyssna på radio och tonsätter känslan av vibrerande asfalt. Som ett sorts vemodspunkigt Call Me by Your Name fast istället för ett soldränkt Italien och runkfyllda persikor målas en bild av ett Sverige som försvann, en enklare tillvaro. Det kanske är ett småstadsperspektiv, kanske nån storstadsförort. Vem bryr sig? Svart katt lyckas återigen att beskriva en allmängiltig verklighet: Förtvivlat hopp om vilja hålla kvar vid något som du, jag och alla vet är omöjligt.
Ur ett återkommande ”du och jag” sätter Svart katt ord på den tid som flytt om en enklare tillvaro där allt kanske egentligen handlar om en svunnen gemenskap. Längst fram på barrikaden, med näven i luften i ett desperat försök att få minnena att stanna.
På nya skivan har bandet utvecklat sitt sound och slängt på lite extra klaviatur, distade synthar, kontrasterat med en finstämd klarinett – men det som imponerar mest är hur de bottnat i sina teman. Varje låt är ett vykort från årtionden gamla vänskaper eller är det bara någon månad sen? Det är diffust men samtidigt knivskarpt på ett sätt inget annat band i Sverige klarar av att skriva rockmusik.
Dessutom låter det fantastiskt: distinkt, kraftfullt och ”live” i känslan.
”Vi var nog egentligen ganska öppna för vilken typ av ljudbild vi skulle landa i”, säger bandet. ”Förra albumet gjorde vi själva i replokalen med ganska små medel och mycket jobb. På detta album valde vi att göra tvärtom och tog in en extern producent [Martin ”Konie” Ehrencrona] och jobbade i hans studio Cobra där möjligheterna varit mycket större. Vi har experimenterat mer med mer instrument och egentligen låtit låtarna få styra sitt egna sound mer än att ha en tydlig målbild från början.”
Skivans övergripande tematik var inte planerad men landade någonstans vid detta:
”Allt som lever är förgängligt, som Matti sa. Allt kan och ska ta slut när som helst, kanske fortare än vi tror. Det enda vi har är kärleken och varandra. Just nu.”
Det har aldrig gjort så ont att lyssna på Svart katt som på ”Tills ingen längre minns”, de har aldrig varit så framåtlutade och aldrig bättre. Som till exempel på nya singeln ”Låt det få va så här”. Svart katt för evigt! Tills ingen längre minns.
