Björns vänner

Björns vänner is up there among the legends of Swedish pop music sung in Swedish. We can only think of two artists that come near the feelings and emotions that Björns vänner give rise to; Bob Hund and Jakob Hellman. Björns vänner are indeed heroes in their own created universe. It’s the band on Adrian Recordings that has the most fanatic fan base, and even though the band had a break for many years, the crowd still grows.

In 2014 all of a sudden, news occurred.

For some, this news is the greatest thing to happen in seven years. Others don’t get it at all. We pin our hopes on a third category of people: those who have never heard Björns vänner but who may now open their hearts to the band, as it emerges from hibernation.

In the ears of many, Björns vänner already bear the mark of greatness, but their new EP and the coming album may actually be their best work to date, which is saying something for a band responsible for tracks like “Åkrar och himmel”, “Kvar på film” and “Vad ska jag med ett foto på dig?”, but we’ll let you judge for yourselves.

So in April, out of the blue, a new EP dropped. Four songs, the first one acting as a single. Later this autumn the release of a full-length album of new material is scheduled.

Märker ni ingenting alls?

Björns vänner are a rock band formed about fourteen years ago, They released a few EP’s, an album and a best of-collection of sorts, on Adrian Recordings. The band took a well-deserved hiatus 2005-2012, and they are now set to release their second album. The lyrics are prominent in the mix and are characterized by strong emotions in dealing with narrow perspectives – self-irony, self-pity and self-exposure; some sense of humour is added for the sake of balance.

In 2014, they released a new four-song-EP, “Märker ni ingenting alls?” The songs find people in varying stages of emotional crisis, and there are not many solutions offered apart from like temporary, resigned compromises.

One word also about Björn. He is also a big part of it all. He is their friend and organizer and their motivation; without him, no band. Below you can read Björn’s own words about the band, in Swedish.

Björn berättar om Björns vänner:

Jag gick i gymnasiet i Lund med Pelle Holmgen 91-94. Han spelade under den tiden i en tidig version av Loosegoats men hoppade av precis innan de spelade in sin första EP.

När jag flyttade till Malmö ’96 lärde jag känna Richard Schicke som i slutet av ’97 började spela med några kompisar i ett band de kallade Volksradio. I Volksradio ingick Mikael Karlsson (Homeland samt tidigare trummor i David & the Citizens) Volksradio spelade in demon “Soft Guys Flip”. Richard skrev låtarna, då med engelska texter. Jag fixade ett par spelningar till dem på Möllevångstorget i Malmö ’98, och de spelade i Landskrona en härlig sommareftermiddag, nere vid stranden. Bandet upplöstes då medlemmarna började flytta på sig, bland annat flyttade Richard till Stockholm.

År 2000 bodde också Pelle där och när jag var på besök spelade han upp ett par låtar som han hade börjat pilla med, skitbra låtar tyckte jag. Han var nöjd med skrivandet men tyckte inte att hans röst höll för att framföra dem och vi började prata om vem som kunde vara intresserad av att sjunga. Jag kom att tänka på Richard, ringde upp honom och vi gick ut och tog ett par öl tillsammans vi tre. Richard hade också skrivit en del nya låtar och var intresserad av att spela dem med någon. Pelle och Richard träffades därefter lite då och då för att skriva och spela tillsammans. Ganska snart kom de fram till att det kändes kymigt att prata med varandra på svenska och sedan sjunga på engelska och därför började de istället skriva på svenska.

Våren 2001 flyttade båda ner till Malmö, och jag fick tag i en demokassett som de hade spelat in, med bara 2 akustiska gitarrer och sång. Jag är en otålig människa så jag började tjata om att starta band och spela live, och sammanförde dem med Conny Fridh som jag lärde känna runt ’94-’95 i Lund, som i sin tur drog med David Fridlund eftersom de båda spelade i David & the Citizens och David var sugen på att spela trummor.

I juli det året hade bandet repat i ett par månader och jag tyckte att de var redo att spela live. Jag bestämde mig för att ordna en spelning till dem. Det hade säkert gått att få en spelning på något ställe i stan med tanke på David & the Citizens framgång, men istället valde jag att arrangera en liten musikfestival i Folkets Park i Malmö, där jag bjöd in andra lokala band som jag gillade då. Pelle och jag skojade fram att festivalen skulle heta Björns dag, med efterfesten Björns natt. Och bandet heter då? Såklart Björns vänner. Detta tog jag som en överenskommelse och satte igång med marknadsföring, bland annat tryckte jag upp linnen till bandmedlemmarna med Björns vänner – Richard, Björns vänner – Pelle och så vidare. Det visade sig senare att bandnamnet inte var förankrat hos övriga medlemmar men lite för sent. Det var alltså mest ett skämt hur de fick sitt namn. Men va fan gör det?

Efter det rullade det på med spelningar och Markus Slivka anslöt genom Pelles försorg.

Sommaren 2002 spelade de in ”Kvar på film” i Gula Studion i Malmö. Släpptes i december på Adrian Recordings. Titellåten spelades flitigt på P3 och videon visades en del på ZTV.

Under vinter och våren gjorde Björns vänner spelningar runt om i landet, dels på egen hand och dels tillsammans med Laakso och David & the Citizens. Till vår stora glädje möttes vi oftast av uppmärksamt leende människor. Live försöker de snarare skapa kontakt med publiken än att göra en bra show. Richard säger att han kan vara nervös inför att stå på scen och har försökt tackla blygseln, inte genom att gå in i musiken, utan genom att rikta sig till folket framför scenen.

I våras och under sommaren spelade de in albumet ”Tappat halva hjärnan”, återigen på Adrian Recordings. Den här gången valde vi att samarbeta med Christian Kjellvander och Carl Granberg och inspelningarna gjordes i en liten studio på skånska landsbygden.

Resten är historia.