Ulf Stureson
Biography
Med förflutet i hälsingeband som Traste & Superstararna och Traste Lindéns Kvintett inledde Ulf Stureson 1996 en solokarriär med det sorgkantade albumet ”I overkligheten”, numera ansedd som en svensk klassiker och tidigare i år släppt i demoversion. Därefter har Ulf släppt ytterligare fyra album, senast 2017 års ”Alfta förr och nu”. 26 jan kommer hans sjätta album “VI”.
—
Ovetande om det skrev Lina Selleby (Twiggy Pop från Doktor Kosmos) och Ulf Stureson låtar om varandra på varsitt håll.
Låtar som utgör grundbulten på deras respektive nya skiva (båda släpps 26 januari), varifrån vi nu får singlarna ”Dagen efter” med Lina och ”När du kom” med Ulf.
Sedan blev de ett par på riktigt.
Och sedan blev Lina sjuk.
Nya albumet ”VI” släpps 26 januari.
Förhandsbeställ det här på vinyl: https://adrian-recordings.myshopify.com/products/ulf-stureson-vi-vinyl
Det började med ett litet samförstånd på jobbet.
Två ensamma människor satt i samma kontorslandskap och började skicka låttexter och dikter till varann utan att riktigt våga prata om vad de egentligen innehöll. De låtsades prata om komposition och form, men i smyg rodnade de åt varandras utlämnande berättelser om sex, ensamhet och längtan.
Plötsligt var de varandras musor.
De hade fått en mottagare för sina historier.
Om dagarna sökte de varandras förståelse, sen reste de sig från sina skrivbord, gick hem på varsitt håll och fortsatte skriva låtar. Om den andre.
Ur den där dialogen vid skrivbordet växte det fram två album: Ulf Sturesons ”VI” och Lina Sellebys ”Lyckan”.
Samtidigt började något annat gro; en kärlek som kanske inte var förbjuden, men det var väl aldrig riktigt meningen att den skulle hända. De var ju vuxna, föräldrar som älskade sina barn. Det fanns inte plats för sånt.
Men den hände.
Och nu kommer de ut ur garderoben – två album som länge var olyckligt kära i varandra. Två personer som numera lever tillsammans.
Det är en väldigt bra historia.
Och den borde ha slutat där.
Men livet funkar inte så.
ULF STURESON: VI (release: 26 januari 2024)
Ulf Sturesons sjätte platta är betitlad ”VI”. VI som i sex och VI som i Vi. Den handlar om några turbulenta år och en kärlekshistoria.
– Förra skivan släpptes mitt i en separation. Det var ett mycket långt förhållande med hus, bil och två barn. Det var mycket jag kunde gjort annorlunda, som jag kanske borde gjort annorlunda. Men nu blev det såhär. Eller nej, jag valde att göra såhär. Bryta upp alltså. Man kommer till en gräns när man bara vet och det finns ingen väg tillbaka. Plötsligt har man bestämt sig och sen börjar dominobrickorna falla.
– Jag gjorde låtar under tiden. Det är mitt sätt att försöka få rätsida på saker och förklara för mig själv antar jag. Det kändes som när jag gjorde I overkligheten, min första skiva. Jag var i nån slags chock och försökte förstå vad jag ställt till med.
– Det är svårt att beskriva en kris. Det är som att man får känslor man inte visste fanns. Det är skuld, skam, vrede, rädsla och sorg i en enda röra. Jag hade inte haft kontakt med mina känslor som det heter, skulle inte kunnat berätta hur jag kände mig om jag så haft en pistol mot tinningen. Jag var avstängd, gick som en zombie och gjorde mina sysslor. Räddningen blev Lina. LivLina. Vi var ju både musik- och jobbkollegor som träffades varje dag och lärde känna varann på ett vardagligt sätt. Vi tyddes oss till varann, sen blev det mer och mer och det sipprade in i låtarna som en gryende kärlekshistoria.
– Jag visste att jag ville ha en rå känsla på plattan. Jag ville ha mycket kvinnokörer också, svarskörer som agerar samvete. Sanningssägare, som i gamla grekiska dramer. Obarmhärtigt skulle dom säga sanningen. Jag skramlade ihop ett band bestående av Jacob Frössén (Skriet), Manuela deGouveia (Pascal) och Lina Selleby (a.k.a Twiggy Pop från Doktor Kosmos) och spelade in plattan. Men när det var dags för skivsläpp hände något.
– Mitt i all den här turbulensen blev Lina och jag ihop. Vi hade pratat om att vi borde göra musik ihop också och hade redan hittat på namnet Stureby för ett gemensamt projekt. Dessutom hade Lina en färdig platta liggande som jag tjatade på henne om att hon måste ge ut. Jag var kanske lite partisk och stolt, den handlade delvis om mig (men inte bara så jag var lite svartsjuk också) men jag tyckte den var suveränt bra.
– Nån gång när vi precis hade blivit ihop fick vi idén om att vi borde göra ett gemensamt släpp. Linas låtar handlade ju om samma saker som min platta så det kändes som en bra idé nu när vi var ihop och allt. Det kändes som en fin grej att släppa skivorna tillsammans, det var ju vår kamp och det blev ju bra till slut. Livet började rulla på normalt. Vi försökte ordna det bra för barnen, hängde hos varann, var på landet och försökte pussla ihop en bra tillvaro tillsammans. Jag fixade ihop ett band och spelade in min platta.
– Till sist flyttade vi ihop vintern 2022. Det kändes som en stor seger för oss båda, vi hade lyckats ordna ett bra liv trots alla vedermödor. Lina åkte på stor turné med Doktor Kosmos på hösten och jag skulle snart släppa platta och en massa kul var på gång. Men Lina var inte pigg.
– Och så var läget fram till mars 2023. Plötsligt en dag upptäcktes två hjärntumörer i Linas huvud och allt blev bara kaos. Hon opererades men kunde ändå vara med på ett par spelningar som var inbokade sen tidigare. Jag tänker inte ge mig på att beskriva tiden som följde. Mer än att vi bara kunde ta en dag i taget. För att behålla nån slags normalitet ville jag ändå tänka på musik ibland och på att det skulle finnas en tillvaro längre fram också. Det skulle vara att ge upp om man slutade tänka framåt. Jag hade ju en platta klar och Lina också. Lina brydde sig knappt, hon kunde bara tänka på barnen men vi bestämde oss ändå för att ge ut skivorna, tillsammans. Vi var inte i samma båt direkt. Snarare som två båtar som plötsligt börjar segla åt varsitt håll. Eller driva. Med ingen vid rodret. Fast som ändå gör allt för att hålla ihop.
– Och nu är allt en helt annan historia. Det finns ett före och ett efter. Men skivorna, dom här låtarna är en del av före och vi vill att dom ska komma ut för att vi inte vill ge upp, för vi tycker dom är bra, för dom kanske kan ge något till någon som är i samma situation, i skilsmässa med barn, i kris, som brottas med skuldkänslor, som hittar ny kärlek, en liten tröst, att det kan ordna sig till sist. Ett tag, om man har tur, för döden kommer vi inte undan, det är bara en fråga om tid.
PR:
Ebba Lindqvist PR
brev@ebbalindqvist.se